Nu känns det mer som allvar..
Sitter och lyssnar på en fantastisk låt med enbart musik och det är My heart will go on med gitarristen Neal Schon.
Igår fick jag ringa polisen, det var fest under mig och jag lät det vara först men klockan 3 på morgonen var det ingen höjdare att höra och känna dunk dunk. När jag låg på sängen så tror jag att högtalarna var precis under. När polisen kom så blev det först tyst och när det åkt så sattes musiken igång igen fast inte lika högt och så hade det gått ca 20 min och då var det nästan högre. Jag är nästan säker på att de ville jävlas. Så jag struntade i det, tog min ipod och lyssnade på högmusik för att koppla bort det andra. Men till slut så slutade festen och jag kunde äntligen gå och lägga mig vid 5 på morgonen. Vaknade 12.30 och tänkte men va fan! Hela dagen är nästan borta och jag som jobbar i morgon. Så kan det gå, inte mycket man kan göra. Så jag beslut mig att äta lite, ringa familjen och sedan skriva här. Jo, igår så pratade jag med Jon på fring, det var ett tag sedan vi pratade. Jon är en jag träffade i New Jersey när jag var au pair där för nästan 4 år sedan. Till och med han kunde höra musiken, ni ser det måste ha varit underbart för mig (ler)
Jag har nyligen pratat med familjen angående mina utomlandssplaner, att jag vill studera och gå hel utbildning och vara borta 4 år. Det tog det bra och nu känns det mer som allvar, att det på något vis blivit realistiskt. Men vi tyckte allihopa att den största nackdelen att vi kommer vara så långt ifrån varandra. Så det är väl det som tynger mest men utöver det så vill jag mer än gärna dra iväg! I så fall blir det att studera Nutrition & Dietetics på Santa Monica college i två och då och sedan göra en transfer och gå två år på ett universitet för att fortstätta utbildingen där. Men jag får fundera, om det blir av så är det februari nästa åt vilket känns ganska så snart om man ska göra en sådan stor grej.
Bara tanken på kalifornien känns så overkligt men på något sätt otroligt verkligt ändå. Känslan är svår att förklara, det som man har många tankar och känslor men det är nästan omöjligt att formulera sig.
Igår fick jag ringa polisen, det var fest under mig och jag lät det vara först men klockan 3 på morgonen var det ingen höjdare att höra och känna dunk dunk. När jag låg på sängen så tror jag att högtalarna var precis under. När polisen kom så blev det först tyst och när det åkt så sattes musiken igång igen fast inte lika högt och så hade det gått ca 20 min och då var det nästan högre. Jag är nästan säker på att de ville jävlas. Så jag struntade i det, tog min ipod och lyssnade på högmusik för att koppla bort det andra. Men till slut så slutade festen och jag kunde äntligen gå och lägga mig vid 5 på morgonen. Vaknade 12.30 och tänkte men va fan! Hela dagen är nästan borta och jag som jobbar i morgon. Så kan det gå, inte mycket man kan göra. Så jag beslut mig att äta lite, ringa familjen och sedan skriva här. Jo, igår så pratade jag med Jon på fring, det var ett tag sedan vi pratade. Jon är en jag träffade i New Jersey när jag var au pair där för nästan 4 år sedan. Till och med han kunde höra musiken, ni ser det måste ha varit underbart för mig (ler)
Och (Everything I do) I do it for you är också toppen med Neal Schon. Ge gubben en chans!
Kommentarer
Trackback
